Utan att fördjupa sig allt för mycket i gamla tider måste man säga att de personer som för över 100 år sedan kom på tanken att bilda en Fornminnesförening hade en föredömlig framsynthet.
På en basar som hölls i NTO-lokalen i Bjursås 1907, iordningställdes en gammaldags köksinteriör, som föreställde en boendemiljö från 1800-talet. Redan då ansågs den tillhöra en för länge sedan gången tid.
Det var genom detta arrangemang tanken föddes att skapa en fornminnesstuga, där man kunde bevara en del av de ting som vid denna tid började komma ur bruk och ofta såldes till olika uppköpare. Dessa började nu slå mynt av alla de gamla föremål som undanträngdes av de nymodigheter som i början av seklet började saluföras i handelsbodarna.
Tanken tog fast form, och Bjursås Fornminnesförening bildades samma år.
Förberedelser för anskaffning av hus och mark inleddes: I Orrholen hos Anders Forsell d.ä. låg invid gården en nedmonterad parstuga av 1700-talstyp. Denna inköptes för 150 kronor.
Foto från gammelgården på Dössberget i början av 1940-talet.
Markfrågan löstes genom att ett område med obrukbar mark tillhörigt Västanbergs bysamfällighet gratis ställdes till förfogande.
Markområdet omfattades då endast av toppområdet på Dössberget, och bestod mest av berg.
Flyttningen och nyuppbyggandet av huset påbörjades 1911 och färdigställdes något senare. Under den följande krigstiden låg dock byggnationsverksamheten nere. Föreningens verksamhet gick då också på sparlåga.
Under 1920-talet var det däremot en livaktig tid. Föreningens namn ändrades till Bjursås Fornminnes- och Hembygdsförening. Flera byggnader anskaffades, trösklada, stall, härbre
och ladugård.
NTO-fest på Dössberget 1920. Foto:Tysk Johan Jansson
Under 1930-talet var verksamheten blygsam, och låg helt nere under krigsåren på 1940-talet.
Men år 1947 blåste det nya friska vindar i föreningen! Verksamheten återupptogs av nya krafter. Intresset hos Bjursåsbygdens folk vaknade till ordentligt. Stödet från allmänheten var stort!
Men med intresset från dåtida kommunala myndigheter var det sämre ställt: Om kommunalt bidrag skulle erhållas förutsattes att gammelgården flyttades ner från detta ”otillgängliga” berg till en mera central plats i bygden.
Föreningens styrelse ansåg dock att Dössberget, utsikten och allt det vackra som därifrån kunde skådas var alltför värdefull att mista. Därför valde man att försöka stå på egna ben och klara ekonomin på egen hand. Det visade sig snart att detta inte var något misstag! Fester och arrangemang var välbesökta och ekonomin stärktes.
Foto omkring 1930. Lärare Anders Hansson leder här Bjursås manskör. Dössberget är platsen och de sjunger från gamla musikestraden.
Kommunens styrande män uttalade så småningom sin förståelse och tacksamhet över att föreningens satsningar förblev på Dössberget!
På vårvintern 1948 kunde den första inspelningen av en blivande sockenfilm startas. Inspelningen pågick så under alla årstiderna tills sommaren 1950. En värdefull dokumentation var därmed skapad. En komplettering och anskaffande av nya kopior samt band med ljud gjordes i början av 1980-talet.
Under 1950-talet skedde en betydande tillväxt inom föreningens verksamhet. Nya markområden inköptes.
Några byggnader som inköpts redan på 1930-talet, bl.a. Stadigstugan, Kyrkboden och Björnladan, hemforslades och återuppbyggdes.Ytterligare hus inköptes och uppfördes.
Mats Proselin t.v, en av initiativtagarna till Bjursås fornminnesförening, föreningens ordförande Kyrkoherde Gottfrid Fryking och Ulla Östlund Sågmyra vid föreningens 50-årsjubileum 16 juni 1957 på Dössberget. Foto: P.H. Rosenström
En sommarservering öppnades i Stadigstugan 1951, men behovet av en större servering ökade med åren. Planeringen för en sådan inleddes på allvar 1970.
Det föreföll vara en djärv satsning. Men redan på ett tidigt stadium kunde föreningens styrelse konstatera att det allmänna intresset var mycket stort.
Hur stort visste dock ingen. En skrivelse där behovet av frivilliga bidrag och arbetsinsatser tillkännagavs tillställdes alla hushåll inom Bjursås socken.
Glädjande nog var det ett oanat antal givare som hörde av sig. Många skogsägare gav ett stort antal timmerstockar, huggna och framkörda till bilväg. Så gott som allt timmer till detta stora bygge kom som gåvor. Andra kom med penninggåvor .
Ett fantastiskt gensvar som ingen vågat drömma om!
På våren 1972 påbörjades sprängning och markplanering. Mark för stora parkeringen inköptes och fylldes med bergmassor. På hösten kunde så timringen av huset påbörjas. I mars månad 1974 stod huset färdigt och kunde invigas.
Villy Johansson Lasse Johansson
Nya serveringen på Dössberget klar 1974
På grund av alla frivilliga insatser kunde byggkostnaderna hållas nere till ett minimum. De lån som behövdes klarades med att föreningens styrelseledamöter åtog sig personlig borgen.
Något år senare när äganderättsutredningen var klar för Västanbergs del och den samfällda marken införlivade med övrig av föreningen ägd och lagfaren mark kunde inteckningslån ske.
Genom donationer varigenom större penningbelopp tillförts föreningen, kunde 1982 byggandet av fordonsmuseet bli av. I detta ingår ett stort vagnslider och en utställningshall för hästdragna fordon samt andra utrymmeskrävande saker som ingår i samlingarna.
Idag visar föreningens verksamhet inga tecken till avmattning, utan tvärtom finns ett stort intresse och engagemang i bygden.
Fordonsmuseet på Dössberget
Handelsboden i fordonsmuseet på Dössberget
Den som ytterligare vill informera sig om föreningens snart 100-åriga verksamhet kan göra det i protokollböckerna. Det är stundom en innehållsrik litteratur. Tyvärr var det knappast något som protokollfördes under de första 30 åren. Föreningens dåvarande verksamhet kan bäst följas genom kassaboken.
Grundarna kunde knappast ha anat vilken betydande roll föreningen så småningom kom att få!
Vår förhoppning är emellertid, att kommande generationer må känna sitt ansvar och vårda och förvalta våra fäderneärvda verk så väl att det på ett meningsfullt sätt tjänar framtida släkten.
Styrelsen för Bjursås Fornminnes och Hembygdsförening.
Byggnation av ny scen på Dössberget 1997